Mitt namn?

När P säger mitt namn känns det alltid så konstigt, så opersonligt på ngt vis. Han svarar med att det är ju mitt namn, jo jag vet, ändå känns det konstigt. Som om jag vore en främling. Varför är det så? Kanske är det för att jag själv när jag blir lite arg på någon säger deras dopnamn, ni vet "Nämen ...... ! vad har du gjort?" Kan ni inte höra det framför er?

Har gjort ett halsband åt P, med lavastenar och bokstäver och ett armband åt sanna med våran signatur på, väldigt nöjd med båda faktiskt. Älskar att pyssla och fixa till dom man tycker om, att göra personliga saker. Andra gången ordet personlig(t) dyker upp... Förföljer du mig personlig? Till mor blir det ngt också, samt åt syster. Pappa använder som inte smycken, hmm kanske borde göra en tröja åt honom.

I natt ska jag sova själv, ska läsa Elle. Imorgon får jag förhoppningsvis sällskap av iaf sanna då vi ska till Umeå i helgen, kanske de andra två lägenhetstjejerna sover hemma. Sedan börjar min vecka utan någon alls att sova med, ska väl lära sig sådant ont också ;) Nu har kanske en pojke i Oslo fått haft lite att läsa här och förspillt lite tid i all väntan till nattbussen går.
S aime P.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback