Passion

Den här väskan står på min önskelista. Hade gärna haft den i brun eller svart. Just nu är den på REA och kostar 1800 euro så om någon har en slant över som de inte behöver så får ni gärna bidra :)

Okej, nu kliar det i snittet men känns mycket bättre! Jag tycker fortfarande att det är obehagligt så har inte tittat på det sedan i onsdags men hoppas att det ser bra ut... Såhär ser det iaf ut, första bilden med plåster och andra utan.

Det är bara 6 dagar kvar till julafton och jag orkar inte ens dra damsugaren. Jag försökte tvätta lite idag men bara att ta mig ner och upp för de fem trapporna gjorde mig superandfådd, varför är det så? Sen får jag inte lyfta något mer än max 2 kg så jag fick hälla lite tvättmedel och sköljmedel i småflaskor.

 

Första dagen jag var hemma fick jag lax, jag hade inte klarat första dygnet själv så det är jag väldigt tacksam för och att jag fick några förpackningar knorrsoppa. Det andra dagarna har jag klarat mig själv genom att värma vatten till soppa och stekt fisk? En dammtrasa orkar jag iaf. Tipset till er snittade är att inte använda något som blir för tungt att diska! Jag vågar bara diska koppar, glas och någon tallrik så det är det jag använder samt en sån där superlätt stekpanna från Ikea. Men en grej jag inte vågar lyfta är soporna, så nu står det 2,5 soppåsar här som väntar på avfärd, de får ha resfeber på balkongen.

Tro det elller ej, jag har fått ur det här fågelbot, tappade sisodär en tredjedel av mitt hår men slapp ju raka bort det iaf! Tack vare kirurgtvål i håret är detta alltså...

Blindtarmsbloggen fortsätter. Förlåt för att jag inte svarar i telefonen, jag är så rädd att börja hosta som ni förstått. Mamma blir så orolig när jag inte svarar så henne har jag pratat med idag iaf, fick då igång min rethosta men har fått tipset att hosta med en kudde på magen. När jag håller över förbandet gör det inte riktigt lika ont. Nu blir jag osäker på om jag redan skrivit detta.. Ja ursäkta man blir lite yr här hemma. Har så många trappar så har inte gått ut i friska luften mer än några andetag på balkongen.

 

Iaf, det jag ska berätta är att jag såg såret för första gången i mitt liv idag. Jag blev illamående. Har fotat det men eftersom jag inte kan lägga in bilder förrän jag får tag på en dator så kopierade jag en bild från google på en finare mage. Smart va. Typ sådär ser det ut, inte jättekul men vad ska man göra. Imorgon måste jag komma ihåg att ringa trygg hansa.

 

 

Mitt är lite mer snett skulle jag säga...

Har den sjukaste rethostan idag och det känns som att någon har en trådsprättare och kör igenom mitt snitt. Har druckit honungsvatten, hostmedicin, tagit smärtstillande och suger på vicks men inget hjälper. Eller ja, om jag håller handen på förbandet medan jag hostar känns det någon procent bättre. Vad kan jag göra?! 

Fungerar inte bilderna? Jag har ingen dator längre så kör bara med paddan men försökt lägga in bild på håret och magen men kanske inte gick.. Idag lyckade jag ta mig upp själv efter lite svettningar och två citodon. Har fått hostmedicin för när torrhostan smyger sig på är det inte kul. Jag dricker varmt hela tiden och tuggar vicks. Jag har fortfarande inte vågat titta på snittet. Jag har inte sett det en enda gång sedan det gjordes faktiskt. Kanske tar jag bort förbandet imorgon för att titta lite och byta till ett nytt. Vi får se om jag törs. Gillar inte tanken av att det finns stygn och sår så låtsas som att det bara är ett ritat streck där än så länge. 

 

Det här med julklappar blev ju tyvärr lite uppskjutet. Har fått internetshoppa istället efetrsom jag inte kan ta mig ut. Så vissa av er kommer få julklappar i januari istället för de hinner inte komma innan dess. 

Systers man skjutsade hem mig i gårkväll o J hade bäddat rent och köpt hem en massa soppor. Jag kan säga att det är underbart att få hjälp efter en operation. Det tar lång tid att röra sig. Det gör otroligt ont att ta sig upp och ner ur soffor och sängar. Det är skönt att få hålla en hand när man vaknar och ska försöka ta sig upp och smärtan är så intensiv att man får svettningar och svimkänslor. När man måste hosta vill man äta upp hela smärtlindringsmedicinskåpet för det känns som snittet slits upp. Nu är jag bedbäddad igen med julkalendern, smörgår och honungsvatten och är så glad över att jag har så härliga människor runt om mig som hjälper mig och som skriver fina saker att jag ska krya på mig. Allt uppskattas och jag hoppas det kommer lösa sig med den obligatoriska VFU:n så jag hinner läka riktigt. Ta till vara på känslan när ni lätt kan röra er, hur ni kan sätta er upp utan problem, hur ni kan äta utan att få ont och njut av tredje advent!

På morgonen mår jag bättre och min temperatur ligger strax över 36 grader igen som den brukar. Jag tänker att jag äntligen kommer att få äta frukost och kanske t o m åka hem.  Sköterskorna kommer in och säger att jag måste fortsätta fasta och får fortfarande inte dricka något. Någon timme efter kommer läkaren in och säger att det blir operation så snabbt som möjligt. Jag får duscha med kirurgtvålen och mitt långa hår blir som svinto, det enda lustiga den dagen. De frågar om jag vill ha tre hål i magen eller ett snitt. Jag vill ha ett snitt så att läkarna verkligen kan se och ta bort allt enkelt istället för titthålsoperation. Läkaren skriver på min mage och ritar en pil. Jag rullas ner och får träffa två narkosläkare som förklarar bra för mig vad som kommer hända. En annan läkare kommer och ritar själva snittet. Sedan får jag andas i mask vilket ger mig en aning panik då jag känner att jag snarare inte får någon luft. Jag tänker på positiva saker hela tiden för jag har läst någonstans att man vaknar upp mer välmående då. Jag ligger högt och utåt med armarna och får ett medel i droppet mot illamående, smärtstillande och sedan säger de att de ska spruta in sömnmedlet och säger "sov gott". Jag ler och säger "sov gott" sedan vaknar jag upp ca 1,5 timme senare med en stor grej i näsan som de då kommer och tar bort och halsen gör ont av någon slang som varit nerstoppad. Annars mår jag rätt bra. Jag känner mig pigg och får telefonsamtal av mina underbara föräldrar och min underbara syster, som höll mig sällskap första kvällen på sjukhuset.

 

Läkaren kommer och jag har somnat om ändå... Hon säger attmden var väldigt stor, ful och inflammerad. Blindtarmen alltså. Sedan blir jag upprullad på rummet igen. J väntar på mig på min sal och har med sig drickor, wienerbröd, korsordstidning och sista boken i greytriologin. Det var så skönt att han kom till mitt uppvaknande. Sedan kom syster också och de två har samma humor så de skrattade åt läkarens skrivning på min mage "rip blindtarmen" med en pil mot blindtarmen och mitt toviga hår och varje gång jag ens började skratta lite kändes det som att hela såret skulle spricka upp. Jag fick kliva upp och försöka röra mig. Vi gick till dagrummet och jag åt en halv macka och ett glas nyponsoppa. Då hade jag varit fastande i 50 timmar så OM magen gjorde ont efter det matintaget.. Ja... Kan säga att jag inte ville dricka vatten ens efter det men försökte under hela natten få i mig vätska. 

 

Lördagen skrevs jag ut och syster och hennes familj hämtade mig, vi köpte med oss de utskrivna smärtstillande tabletterna och sedan skulle jag försöka ta mig in i deras höga bil. Inte lätt. Inte lätt sen heller att inte få ta upp älskade Ellen och gosa med henne. Jag får inte lyfta något som är tyngre än 1,5 kg de närmsta 2 veckorna och är sjukskriven till 26 dec.

 

Hej världen. Sara, jag och Sabi åt god mat och Sara hade bakat massa julgotte till oss i onsdags och jag aov över där. Kl 5 på torsdagsmorgonen vaknade jag av smärta i magen men låg och vred och vände på mig för att försöka hitta en ställning som gjorde mindre ont så jag inte skulle väcka Sara och Peter. Kl 7 ringde vårt alarm då vi båda skulle till förskolan på praktik. Direkt när jag kliver upp känner jag att jag är på väg att svimma. De hjälper mig och jag ligger på deras hallgolv. Om och om igen kommer starka kramper av smärta i hela magen och svimattacker.

 

Det lugnar ner sig och jag säger åt Sara att gå så hon inte kommer försent men hon vill inte lämna mig snäll som hon är. De vill att jag ska åka in till akuten men jag vill hellre åka hem. Däremot när jag och Peter är på väg ut till bilen känner jag att akuten är det enda rätta. Efter 15 min av tryckningar på magen och prover så blir jag inlagd på Danderyds kirurgmottagning. Nu börjas det ta massa tester och på ultraljudet kan de inte hitta blindtarmen som de tror är inflammerad eftersom värdena visar att jag har en inflammation i kroppen och jag har feber. Väldigt konstigt och jag får dropp och smärtstillanden hela dagen. På natten får jag göra gynkoll som ser bra ut och ska sedan dricka kontrastvätska som jag bara spyr upp eftersom jag fått fasta och inte ens druckit vatten på då  30 timmar. Det ger mig kontrastvätska i blodet och jag får kl 1 göra magnetröntgen. Natten är sedan hemsk med kräkningar och otrolig smärta och hela kroppen skakar. Kl 3 kommer de in till mitt rum och säger att det ser ut som tarmvred och en timme efter att blindtarmen är inflammerad.