Passion

Trodde inte det skulle vara så jobbigt med personlig tränare. Enligt vad jag har hört börjar dom väldigt försiktigt och är lite pluttinuttiga mot tjejer.
Men icke då.
Vårat andra möte idag.
"- Nu ska ni värma upp på löpbandet"
"-Men jag hatar att springa.." protesterar jag
"Nej vi tar det lugnt bara" svarar han.
Jaha, "men oj ska du verkligen öka så här mycket... du.. du..."
"Sussi försök att inte hålla i handtaget"
"Öh..visst" ler jag.
Tar på energin att försöka hålla sig kvar på bandet, man vill inte direkt göra ett fall.
Efter x antal minuter kommer han tillbaka och ökar, ja nu skulle vi minsann jogga också.
Det gick bra till en början men när jag såg dom sista 3 min sedan så kändes dom som dom längsta ever.

Sen är det uppvärmning med boxning, varpå vi boxas på riktigt, varpå vi kör militärpasset.
Jag stannar upp nån sekund för att hämta andan när jag ska sparka på boxbagen...
"Sussi, sa jag åt dig att sluta?!"
Då får man faktiskt energi, man blir förbannad och kör allt vad det går.

Efter två timmars träning kliver jag och sanna ur salen och säger i kör:
"Han är fasen bäst!" Så är det, han gör dom bästa passen och han är hård men rättvis, precis som det ska vara!