Om att leva i en bubbla.

Jag minns när jag var 17 år. Jag fick höra av en kille jag dejtade att jag levde i en bubbla. Att jag på ett sätt kan prata med vem som helst, men jag släpper inte in folk på riktigt. Nej för släpper jag in någon så håller jag den så jäkla tajt att jag aldrig vill släppa den igen. Och ni vet ju vad dom säger om fågeln man håller i handen, håller man för hårt så kvävs den. Och det vill man ju inte. Men mitt ordspråk från barndomen var "Bättre med en fågel i handen än tusen i skogen". Jag är rädd för att jag alltid letar en bubbla att leva i. Jag flyr. Jag startar om. Nu är detta ingen bubbla längre utan min verklighet och plötsligt kanske jag måste vidare?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ja du lever i en bubbla. En annan har inte velat någonting hellre än att du ska ta ett stryptag om mig och aldrig släppa mig, men med mig har det aldrig varit ett alternativ och jag har kämpat för din tid sedan den dag jag förstod vad jag kände för dig. Det handlar inte längre om en person du inte vill släppa taget om utan det är att du vill ha alla och allt på samma gång, du nöjer dig inte med det du har utan vill alltid avancera. Du måste nöja dig med vad du har och inte utnyttja och ta chansen hela tiden, ja man måste våga men man måste även vårda relationer, vara tydlig och inte ha tusen saker i luften och göra vad du lovar och inte ta för givet att det du gör inte missförstås, jag älskar dig av hela mitt hjärta det vet du men jag har reagerat på och gör det fortfarande på hur allt som rör dig är oskyldigt, ej förpliktande och lättvindigt. Att dina handlingar kan skada, missförstås och allt som hos alla andra. När du kommer till insikt kan du hitta dig själv och förstå....

2011-06-02 @ 22:19:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback