Passion

Idag läste jag en persons blogg som jag inte känner. Hon var totalärlig i den, berättade precis vad hon kände, jag tog verkligen hennes ord till mig och dom berörde mig, hennes historia är sorglig, mycket hemskt har hänt och många vågar inte se henne i ögonen då de inte vet vad dom ska säga. Jag vet själv hur det är, man har inte ord till personen som drabbats av något hårt, man undviker, tittar ner, MEN så gör man inte mot vänner. Man kramar om dom, lyssnar, hjälper dom upp. Tänk om jag kunde vara så ärlig som henne i min blogg, det skulle säkert vara otroligt skönt att få ur sig allt men jag tror inte det skulle vara en bra idé ändå. Tack för att jag verkligen kan prata om allt, våga berätta allt och få stöd av vissa. De som vet allt om mig, de som känner mig bäst. Man kan aldrig veta vilka som kommer lämna en, men man lär sig att se vilka som sviker. Det finns personer i min omgivning som inte skulle svika mig nånsin, för er är jag evigt tacksam.