Faint.

Idag var en... intressant dag... Jag gick först 3 km sen gick jag in på en butik där jag kände mig yr i omklädningsrummet. Beger mig ändå upp från stolen efter några minuter och upp för rulltrappan. När jag väl kommer upp inser jag att jag kommer svimma. Jag går fram till kassan, lägger armbågarna på disken och säger.
- Hej.
- Hej.
- Jag tror jag kommer att svimma nu.
Kassörskan verkar inte tro mig så jag frågar om jag kan få sitta ner. Ja visst, jag sätter mig bakom disken och känner hur jag försvinner mer och mer. Jag mumlar till henne att jag tror jag har blodsockerfall och skulle nog behöva få i mig något. Det tar en evighet innan hon går ner för att hämta hjälp. Jag försvinner i några sekunder och försöker lägga upp fötterna på en hylla på disken. Såg nog rätt roligt ut då jag, poäng till mig, hinner tänka på att inte visa trosorna för alla kunderna utan sätter min handväska mellan benen, eftersom jag har kjol.
När jag försvinner igen så blir hon rädd och frågar vem hon ska ringa. Efter ett tag vaknar jag upp helt kallsvettig och kroppen dunkar, ja men ni vet, ni som har svimmat någongång. Som sockerdricka överallt. Jag är iskall men nu står det en annan tjej där med persika, mandarin, äpple och vatten.
Efter en 20 min kan jag bege mig hemåt i tryggt förvar och somnar på min soffa...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback