Passion

Vi läser om allt det obehagliga och fruktansvärda som händer i världen. Vi blir matta. Vi kan inte ta allt till oss. Kan inte ta in att det faktiskt är verklighet. Eller, jag kan ju bara tala för mig själv. Inte "vi" - Jag.

Läser om kärnkraftschefen som gråter. Ja, nu var kanske inte pengarna dom tjänat så härliga längre. Vad ska vi med pengar till när vi lämnat denna världen. Allt som betyder något är att dom vi älskar ska må bra, det vet alla men vi kommer av oss någonstans där på vägen, i allt som lockar oss mot status och bekvämligheter. Inget illa menat mot just Akio Komiri. Självklart vill folk tjäna pengar och bli vd, men i allt man gör bör man stå för produkten/företaget. Jag skulle inte kunna sälja något som jag inte trodde på för att bli rik och leva med dåligt samvete. Samvetet måste vara gott för att själen ska må bra. Och mår inte själen bra så kommer du aldrig bli lycklig. Okej, nu börjar jag svamla och ska avsluta med att de människor som frivilligt hjälper till är så stora hjältar att vi (jag) inte ens kan förstå och ta det till mig heller. Tänk att det finns så underbara människor, det ger ju hopp till oss alla.