Passion

På morgonen mår jag bättre och min temperatur ligger strax över 36 grader igen som den brukar. Jag tänker att jag äntligen kommer att få äta frukost och kanske t o m åka hem.  Sköterskorna kommer in och säger att jag måste fortsätta fasta och får fortfarande inte dricka något. Någon timme efter kommer läkaren in och säger att det blir operation så snabbt som möjligt. Jag får duscha med kirurgtvålen och mitt långa hår blir som svinto, det enda lustiga den dagen. De frågar om jag vill ha tre hål i magen eller ett snitt. Jag vill ha ett snitt så att läkarna verkligen kan se och ta bort allt enkelt istället för titthålsoperation. Läkaren skriver på min mage och ritar en pil. Jag rullas ner och får träffa två narkosläkare som förklarar bra för mig vad som kommer hända. En annan läkare kommer och ritar själva snittet. Sedan får jag andas i mask vilket ger mig en aning panik då jag känner att jag snarare inte får någon luft. Jag tänker på positiva saker hela tiden för jag har läst någonstans att man vaknar upp mer välmående då. Jag ligger högt och utåt med armarna och får ett medel i droppet mot illamående, smärtstillande och sedan säger de att de ska spruta in sömnmedlet och säger "sov gott". Jag ler och säger "sov gott" sedan vaknar jag upp ca 1,5 timme senare med en stor grej i näsan som de då kommer och tar bort och halsen gör ont av någon slang som varit nerstoppad. Annars mår jag rätt bra. Jag känner mig pigg och får telefonsamtal av mina underbara föräldrar och min underbara syster, som höll mig sällskap första kvällen på sjukhuset.

 

Läkaren kommer och jag har somnat om ändå... Hon säger attmden var väldigt stor, ful och inflammerad. Blindtarmen alltså. Sedan blir jag upprullad på rummet igen. J väntar på mig på min sal och har med sig drickor, wienerbröd, korsordstidning och sista boken i greytriologin. Det var så skönt att han kom till mitt uppvaknande. Sedan kom syster också och de två har samma humor så de skrattade åt läkarens skrivning på min mage "rip blindtarmen" med en pil mot blindtarmen och mitt toviga hår och varje gång jag ens började skratta lite kändes det som att hela såret skulle spricka upp. Jag fick kliva upp och försöka röra mig. Vi gick till dagrummet och jag åt en halv macka och ett glas nyponsoppa. Då hade jag varit fastande i 50 timmar så OM magen gjorde ont efter det matintaget.. Ja... Kan säga att jag inte ville dricka vatten ens efter det men försökte under hela natten få i mig vätska. 

 

Lördagen skrevs jag ut och syster och hennes familj hämtade mig, vi köpte med oss de utskrivna smärtstillande tabletterna och sedan skulle jag försöka ta mig in i deras höga bil. Inte lätt. Inte lätt sen heller att inte få ta upp älskade Ellen och gosa med henne. Jag får inte lyfta något som är tyngre än 1,5 kg de närmsta 2 veckorna och är sjukskriven till 26 dec.